En unge i minuten

Kollade på En unge i minuten igår. En massa känslor kommer och tårarna rinner. Lycka över de tre förlossningar som jag har varit med om, men jag känner mig också lite snuvad på den senaste. Det skulle ju bli min sista graviditet, jag såg fram emot min förlossning i v 40, hade datum 2010-10-10 och hoppades så att det lilla pyret skulle komma på just den dagen. Riktigt så blev det ju inte, lilla tösen var tvungen att plockas ut 29+3. Därefter långa veckor på 3 olika sjukhus. Nu hade vi sån tur att vår lilla tös har mått bra hela tiden, men det var en ständig oro över att hon skulle glömma bort att andas, att hon inte skulle gå upp i vikt eller att hon skulle få nån infektion. Lyckan över att få komma hem till vårt hem och våra större barn var så stor. Lillan fick åka hem med sond. Oro över att hon skulle dra ur den vilket också hände. Jag stod med tårarna rinnandes och försökte få tillbaka slangen genom näsan mitt i natten på en gallskrikande tjej. Får  rysningar när jag tänker tillbaka på den tiden. Det har hänt mycket på de sju månader som har gått.